Tungt nu :/
Känns som om jag bara bloggar om negativa saker just nu och det lär väl vara så ett bra tag framöver för just nu är jag ett enda stort öppet sår som blöder och det gör så fruktansvärt ont.
Vaknar på natten och bara skriker ut smärtan, tårarna forsar och jag känner mig så liten utan min mamma. Hon har ju alltid funnits här och varit tryggheten i mitt och mina syskons liv. Hon har funnits vid min mormors sida sedan mormor bara var 18 år och nu finns hon inte kvar bland oss längre. Gör så ont, går inte beskriva smärtan med ord.
Mamma ringde mig för exakt 3 veckor sedan, det var hennes sista samtal till mig. Vi hade precis parkerat på parkeringen utanför NUS då hon ringde och ville veta när vi var framme. Mamma ringer aldrig mer :(
På Valborgs var vi till Kroksjön och det är första gången vi varit dit som inte mamma stått på altan där och väntat in oss, allt gör så ont. Såg på TV igår när några barn badade och direkt tänkte jag på att i sommar kommer inte barnen att sitta på bryggan i Kroksjön med mormor och sparka med fötterna i vattnet så det stänker ända in på land. Deras glada skratt som ekade över hela sjön. Känns som smärtan bara blir värre och värre, hur ska vi lära oss att leva utan mamma vid vår sida?
Saknar dig så mamma.
Vaknar på natten och bara skriker ut smärtan, tårarna forsar och jag känner mig så liten utan min mamma. Hon har ju alltid funnits här och varit tryggheten i mitt och mina syskons liv. Hon har funnits vid min mormors sida sedan mormor bara var 18 år och nu finns hon inte kvar bland oss längre. Gör så ont, går inte beskriva smärtan med ord.
Mamma ringde mig för exakt 3 veckor sedan, det var hennes sista samtal till mig. Vi hade precis parkerat på parkeringen utanför NUS då hon ringde och ville veta när vi var framme. Mamma ringer aldrig mer :(
På Valborgs var vi till Kroksjön och det är första gången vi varit dit som inte mamma stått på altan där och väntat in oss, allt gör så ont. Såg på TV igår när några barn badade och direkt tänkte jag på att i sommar kommer inte barnen att sitta på bryggan i Kroksjön med mormor och sparka med fötterna i vattnet så det stänker ända in på land. Deras glada skratt som ekade över hela sjön. Känns som smärtan bara blir värre och värre, hur ska vi lära oss att leva utan mamma vid vår sida?
Saknar dig så mamma.
