Publicerar här mitt lilla fördjupningsarbete i psykologin, kanske någon varit med om detta fenomen utan att veta vad det är, ge gärna respons via mail eller som kommentarer här på bloggen, min epost är:
[email protected]
Sömnparalys (sömnförlamning/maran)
Inledning:
Detta ämne valde jag då jag själv drabbats av just sömnparalys. Första gången det hände var jag ca 13 år gammal och blev fruktansvärt rädd då jag inte kunde röra mig och det kändes som om något hemskt var i mitt rum. Minns så väl att jag hörde någon gå fram till mitt fönster och sedan vända om för att gå fram till min säng. Denna någon böjde sig fram och jag kunde känna andetag mot mitt ansikte. När jag väl kunde röra mig igen var detta något borta igen.
Trodde att jag varit med om något övernaturligt och kallade detta stadium för maran. Minns att jag mådde mycket dåligt av detta och vågade inte prata med någon om det då jag var rädd att bli utskrattad eller att få höra att jag bara hade livlig fantasi, vilket jag även hade. Det var först när jag blev vuxen och såg en dokumentär på Discovery som jag insåg att jag inte var knäpp eller hemsökt utan att detta är rätt vanligt fenomen. Gissa vilken lättnad J
Fakta:
Sömnparalys inträffar när kroppen är i REM-sömn, alltså förlamad för att vi inte ska kunna springa om kring på riktigt då vi drömmer. En del upplever bara att kroppen är förlamad och en kvävande känsla. Andra får även inslag av hallucinationer även kallat Hypnagoga eller Hypnapompa hallucinationer. Det personer upplever då känns verkligt, man tror verkligen att det händer. Förr i tiden kallades det att man blivit riden av ”maran” eller mer religösa begrepp som ”incubus”.
I dessa moderna tider är det inte maran utan att man blivit förlamad av en ailen som utför undersökningar på din kropp ofta med sexuella inslag.
Varför blir det då så här?
Jo, man är fortfarande kvar i REM-sömns stadiet och ändå inte och då kan drömmarna hänga kvar och upplevs som verkliga händelser.
Det är svårt att hitta fakta i ämnet men enligt dokumentären jag såg (kan ej ge källförteckning på den tyvärr då det är många år sedan), drabbas 1 av 10 av detta någon gång under sitt liv. Alla upplever dock inte hallucinationer.
I mer paranormala kretsar tror man att sömnparalysen är ett förstadium till en astralresa (utomkroppslig resa) och att man bara ska släppa efter och inte kämpa emot. Att det blir paranormala paraller i detta förstår jag fullt och fast trodde ju själv det en gång.
Personer som lider av narkolepsi är ofta också drabbade av sömnparalys.
Sammanfattning:
Då jag själv råkat ut för detta oräkneliga gånger och jag lider inte av narkolepsi så har jag försökt hitta ett samband i när jag drabbas. Har upptäckt att om jag är extremt trött så händer det oftare, ju äldre jag blivit desto mer sällan inträffar detta och som värst var det i tonåren och fram till i början av 30-års åldern.
Nu när jag vet att jag inte är ensam så vågar jag prata om detta och upptäckt att många av mina vänner, släktingar och bekanta upplevt detta.
Detta ämne är mycket intressant och jag skulle vilja veta ännu mer om varför vissa blir drabbade och andra inte. Blev lite besviken att jag inte hittade mer fakta i ämnet just av den anledningen.
För mig kommer oftast sömnparalysen just när jag är på väg att somna, ibland när jag är på väg att vakna. Jag känner alltid att det är på gång för kroppen känns konstig och jag får en obehaglig känsla, ungefär som att en gammal radioapparat ska ställas in på rätt kanal. För att komma ur detta gör jag allt för att försöka röra någon del av kroppen, kan vara att försöka vicka på tårna. Det är jättejobbigt och kräver massor av koncentration för att lyckas och lyckas jag går det ej slappna av för då hamnar jag i sömnparalysen igen, det är alltså bara att kasta sig ur sängen och vakna till ordentligt som gäller.
Lite egna upplevelser i ämnet:
Vaknade en natt av att jag kände hur någon låg bakom mig, kände verkligen att någon låg där och eftersom jag fick mig ur paralysen åkte sängen upp en aning precis som om någon försvunnit ur sängen. Även om jag vid denna tidpunkt visste vad sömnparalys var kändes det som om jag blivit hemsökt i min säng.
När man upplevt något som detta tar det en stund innan man kan slappna av ordentligt och somna om.
Jobbade på Radio Skellefteå under många år och vi hade en gång en debatt i ämnet Magi vs New Age vs Kristendom. Detta var mycket intresssant och vi hade en debatör från varje ”hörn”. Han som ansåg sig vara magiker var upphovsmakare till en större förening som jag tyvärr inte minns namnet på idag där dom utövade astrala resor och kontrollerade även sina drömmar. Han berättade hur man gjorde för att börja få kontroll över drömmarna så jag testade och lyckades faktiskt styra mina drömmar. Detta är nog ingen bra sak att göra då vi behöver våra drömmar för att bearbeta saker men det var intressant att prova.
Övningen man ska göra för att börja ha kontroll på sina drömmar går ut på att du tittar på din ena hand innan du somnar och sedan någon gång i drömmen tittar du på den igen. Nu halkade jag bort från ämnet en aning, vad jag skulle komma till var att denna ”magiker” påstod att sömnförlamning var ett förstadie till astrala resor. Om det nu skulle vara det (vilket jag inte tror) så måste det vara den absolut obehagligaste startbanan till en resa man någonsin kan uppleva, så vem vågar släppa taget och slappna av då?
Som jag tidigar skrev så har jag mött många som varit med om detta och nästan ingen av dessa förstod vad dom varit med om eller hur eller varför. Tror därför att detta ämne borde tas upp mer ofta just för att ge en förklaring till alla de som är drabbade och även låta dessa veta att de inte är ensamma om detta. Minns så väl hur hemskt jag tyckte det var innan jag visste att det inte var något övernaturlig eller farligt utan bara kroppen och hjärnan som spelar en ett spratt, lättnaden var så stor även om det fortfarande är mycket obehagligt att uppleva detta.
Hoppas någon känner sig upplyst nu :)
Trevlig helg :)
