tessan72

... har det varit då febern kom på besök och jag dessutom hade några arbetspass inbokade, vill ju inte vara hemma då man är vikarie. Det har faktiskt gått bra att jobba (hade mitt rör treo i jackfickan) ändå. Märktes väl idag att ledningarna var långa men då fick jag ju bjuda på en massa skratt istället vilket inte är helt fel :)

Imorgon ska Moa & Rekylen rida för instruktör, ska bli kul att titta på. Hoppas att vädret är milt och mindre blåsigt bara. Och på söndag har jag inplanerat en ridtur i gott sällskap av Karina & Qim :)

Har kommit på att jag ska sluta  med sötsaker igen men känner ju mig själv så pass att jag vet att något måste jag ju ha att tugga på iaf till en början. Man blir ju bara såååå sugen på nåt smått och gott mellan varven, haha. Så jag har laddat med sötmandlar (lite sött) & valnötskärnor mixtrade dessutom ihop en jättegod smootie igår med skogsbär och banan, funkade ju jättebra :) Så vi får se hur det går kan ju iaf försöka ha en liten mindre sockerpaus.

Imorse hoppade Jimmy på bussen och drog raka vägen till Ö-vik för att kolla in en bil han var sugen på att köpa (vi var ju så illa tvugna att skaffa nåt nytt efter bilvolten, RIP lovely citra miss ya), nu är vi stolta ägare till en Passat, fråga inget för jag har inga svar att ge om vad det är för typ osv.... den är silvermetallic, hihi & kombi & den är faktiskt riktigt fin. Men jag kommer nog alltid att sakna komforten i vår C5:a som jag bara älskade, men klart glad att Jimmy klarade sig oskadd & det är ju det allra viktigaste :)

Nä, nu ska jag sluta svammla på vill bara önska alla en trevlig helg :)

Rolf Lassgård vs Peter Stormare blev ett riktigt bra koncept.
I denna film får vi än en gång möta Erik Bäckström (Lassgård) som blir uppskickad av rikskrim till sina gamla hemtrakter i Norrland. Denna gång är en kvinna vid namn Elin försvunnen och jakten efter henne och hennes potentielle mördare är i full gång. Erik är där för att hjälpa den lokala polisen och får arbeta sida vid sida med Torsten (Stormare).

Måste säga att det inte är många äkta norrlänningar i filmen vilket drar ner den lite grann och jag saknar vår egen lokala filmstjärna Roland Hedlund som glänste i första filmen. Men annars är den faktiskt riktigt bra och kommer upp i nästan samma klass som den första filmen.

Betyg: +++

... var efterlängtad veckorna innan jul för stämningensskull. Vi fick en rätt så grådann jul i år men julstämningen var ändå på topp här i huset. Nu går vi mot ljusare tider och då vi inte har skoter (tyvärr) så känns inte snön sådär jättepeppande just nu. Speciellt som vädret pendlar mellan + & minus vilket gör att det blir tung, tung snö och dessutom halt efter vägarna.

Skrev inte i min "årskrönika" om vad som hände i torsdags då Jimmy körde vår finfina Citra till jobbet, han voltade och landade på taket men klarade sig gudskelov utan några allvarliga skador och fick sig själv ur bilen lite omtumlad och chockad mitt i skogen. När svärmor kom till platsen (nära där dom bor) fick hon kämpa för att hålla tårarna tillbaka för bilen var verkligen totalhavererad med intryckt tak och krossade rutor. Tankarna på vad som kunde hänt fick henne att bli närmast skräckslagen. Och jag förstår henne trots att jag bara sett bilder på eländet. Är så glad att det gick så bra som det gjorde en bil går ju alltid att ersätta.


Så här landade bilen.

Efter att bärgaren vänt upp bilen.

Ha nu en riktigt härlig dag :)

Tränar lite typ NH med Rekylen och första steget var att få honom att stå stilla på gården då jag gick bak och hämtade vagnen och selade fast den, så att det enkelt går att sela på honom själv utan att behöva dra in hela vagnen i stallet. Det fungerar jättebra och metoden jag använde mig av var tålamod. Tog han ett steg framåt så flyttade jag tillbaka honom till ursprungspositionen VARJE gång utan undantag och jag har absolut inte varit arg eller höjt rösten åt honom utan bara lugnt flyttat tillbaka honom. Det gav effekt riktigt snabbt och underlättar en hel del att han kan.

En annan sak jag velat få honom att göra är att komma till mig då jag ropar när han är ute i hagen. Han har bara gått fram till ett träd som är mitt i hagen och stått där och väntat, men för ca 3 veckor sedan hände det: Han kom hela vägen :) Nu gör han det varje gång, är så glad :)

Har dessutom försökt få honom att gå in i stallet då jag selat av vagnen eller hoppat av då jag ridit utan att behöva hålla i honom (vet att detta inte är något som han nödvändigtsvis måste kunna, men rätt kul om han kan), jag har lockat och han har gått ett eller två steg framåt och sen stannat upp och tittat på mig som om jag har haft en skruv lös. Plötsligt igår lyckades detta (hoppas det inte bara var en engångsföretelse) han följer mig in, vänder upp efter mig på stallgången och ställer sig på sin gamla vanliga plats i stallet, det gjorde min dag igår :))) Älskar att trixa och träna in småsaker speciellt när man får se resultat :)


Längtar efter sommaren :)



Bild från förra vintern och visst finns det en hög mysfaktor med vintern också :)

Ha en toppendag alla :)

Hollowood måste verkligen lida stor brist på fantasi när dom gör remake efter remake. Nu senast Straw Dogs där orginalet håller sig alldeles utmärkt än idag. Måste jag säga att jag avskyr remakes och undviker helst att se dom. Speciellt när man vet att orginalet är så fruktansvärt bra.

I denna film får vi möta en ung amerikan David Sumner (Dustin Hoffman) och hans engeleska fru Amy (Susan George). David är matematiker och han och hustrun flyttar ut till den engelska landsbygden så han kan slutföra sitt arbete i lugn och ro. Allt blir inte riktigt som han tänkt sig då Amy blir socialt omättat och hela tiden stör honom i sitt arbete. Då garagetaket rasat in har dom lejt några lokala hejdukar att fixa det, en av dom är ett ex till Amy. Mycket ligger under ytan och spänningen tätnar.

Betyg: ++++

... nästan ett rent h-vete, fast självklart har det funnits ljusglimtar som gjort att man orkat ta sig igenom detta.

Tidigt i våras fick min älskade mamma diagnosen lungcancer, småcellig sådan som ej är opererbar. En avgrund öppnade sig under oss, kändes så i varje fall och all min vanliga optimism försvann omgående. Mamma är bara 56 år och varken jag eller mina syskon eller barn är stora nog att förlora henne redan.

Cellgiftsbehandling sattes in direkt och pågick ända in till hösten då strålningen påbörjades. Mamma förlorade sitt hår och båda behandlingsformerna sliter på framför allt cellgifterna. Av strålningen fick hon så ont att hon knappt kunde äta på grund av smärtan men hon kämpade sig igenom allt detta med bravur och idag finns ingen aktivitet kvar i cancercellerna :) Nu kommer det att vara täta kontroller och visst kommer oron gnagandes varje gång det närmar sig men jag känner att min optimism sakta men säkert kommer krypandes igen.

Glädjen då? Jo, att det trots allt gått så bra såklart, att jag har en underbar familj, goda vänner, hus, hund, katt, häst och trivs med mitt arbete och mina arbetskamrater. Så visst finns det mycket att vara tacksam över och sånt kan man alltid plocka fram när livet känns mörkt och tungt.

Nu har vi ett helt nytt år att se fram emot med nya prövningar, nya glädjeämnen och garanterat massor av skratt, gråt och ren skär lycka.

Gott Nytt År :)