tessan72

Min stora favorit bland rysarskaparna är Guillermo del Toro skaparen bakom Pans Labyrint, The Devils Backbone, The Orphanage, m.m... och sällan dyker det upp en rysare som når hans klass. Hollywood skulle aldrig komma nära i sina produktioner och det är inget man förväntar sig heller då det gäller filmer överhuvudtaget vilken genre det än är. Nu har England kommit med en film som verkligen kan mäta sig med del Toro och det är denna. Skådespelarna är Englands elit och handlingen väl genom tänkt utan att spåra ur som de amerikanska ALLTID gör.

Året är 1921 och England har fått erfara många dödsfall i första världskriget och olika former av virus och influenser som härjat i landet. Florence Cathcart (Rebecca Hall) har förlorat sin pojkvän i kriget och är nu en spökjägare som bara använder sig av vetenskapen för att sätta dit sharlataner som utnyttjar situationen bland de sörjande. Hon har skrivit en bok i ämnet och är välkänd och väl ansedd. En dag dyker Robert Mallory (Dominic West) lärare på en internatskola för pojkar upp vid hennes dörr. Han vill att hon följer med och utreder ett mystiskt dödsfall bland en av pojkarna och ryktet om en spökpojke som ses i husets skuggor.

Betyg: +++++

Ottway (Liam Neeson) håller vargarna borta från oljearbetarna i Alaska med hjälp av ett gevär. Arbetet i Alaska är klart och arbetarna kliver ombord på flygplanet. Inte långt in i flygturen börjar saker och ting gå fel så planet krashar mitt ute i ingenstans i vinande snöstorm, kändes verkligen sååå kallt. 7 st överlever krashen nu gäller det att överleva tills räddning kommer eller civilisation nås och dom är inte ensamma därute...

Liam Neeson och Dermot Mulroney är väl de enda skådisar i denna film som jag känner igen men och andra sidan så ser hela högen härjade ut så jag  kan lätt ha missat ett känt ansikte under allt skägg och rimfrost. Filmen var spännande och herr Neeson är ju alltid bra. Kanske lite för lätt att räkna ut vad som komma skall men klart sevärd i varje fall.

Betyg: +++

... är inte lätt att uppnå i tider som dessa med stress och krav runtomkring oss vart vi än är. Jag har dock hittat min mindfulness och det är i stallet tillsammans med min bäste vän Rekylen. När jag är med honom kan jag verkligen leva i nuet och släppa allt annat runt omkring & det känns så himla underbart något jag önskar att alla hade.

Jag har ju lätt för att stressa upp mig när det är mycket runtomkring. Som nu när mamma är sjuk och i våras då jag pluggade blev det bara för mycket och jag fick magsår. Min läkare ordinerade då mig att vara mer i stallet och att försöka hitta den där känslan även på andra ställen som tex i duschen. Det är inte helt lätt och det sa hon också hon hade kämpat länge för att nå dit och jag försöker att koncentrera mig på här och nu just i duschen. I stallet faller det sig helt naturligt jag behöver inte anstränga mig för att nå dit.

Många frågar mig hur jag orkar med allt och visst är det tufft men det som är tufft är det som är inuti inte det andra. Jag har en underbar familj: Sambo, 4 barn, 1 kontaktbarn, en svärdotter och nu dessutom min pappa som bor hos oss tillfälligt, det heter ju: Finns det hjärterum finns det skjärterum. Visst jag har mycket men inget av detta stressar upp mig, blir mer stressad av att inte ha något alls att göra. Som nu när jag varit/är sjuk och inte orkat mig upp ur sängen så känner jag hur det ändå kryper i skinnet för att jag inte kunnat vara utomhus och njutit av solen, njutit av mina barns sportlov (tur det är kvar en del) och njutit av min hästs sällskap.

Idag ska jag till stallet trots att jag är risig men jag ska parkera mig själv på en stol och bara njuta av miljön, njuta av att se äldsta dotter rida på banan och njuta av att mysa  med min fyrfota vän :)

Hoppas solen skiner över dig också :)



Mindfulness