tessan72

Har just kommit hem från lassarettet och känner mig riktigt glad, varför kan man då undra? Jo, min väninna som nu legat inne i 3 veckor, genomgått en större operation, infektioner osv börjar nu må mycket bättre och det känns så underbart så det går helt enkelt inte att sluta le :)

Nu dyka ner i soffan och se ett avsnitt Solsidan :)

Usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen, har jag sagt detta förr?

Läget här är okej nu förra veckan var dock hemsk. Foxy (vår vovve) fick vattenavgång och hon var bara i dag 49 i torsdags. Hon tjuvparade sig nämligen med Love Maria & Mickes hund på nyårsafton. Foxy var i varje fall rätt risig och jag måste erkänna att man kände igen sig i hennes värkarbete från mina egna förlossningar. Var i kontakt med veterinär + två vänner som har stor erfarenhet av valpning och fick råd och tips av dom. Fick även veta vilka tecken jag skulle kolla efter om vi var tvugna att åka in med henne så jag kände mig rätt lugn ändå. Hon kämpade på och jag satt vid hennes sida nästan hela tiden, ibland bytte Moa av mig en stund och ibland Jimmy.

Värkarbetet fortsatte även på fredag och jag skippade skolan så jag kunde vara med min kära hund. Men inget hände förutom att det kom ut lite fostervatten mellan varven. När kvällen kom var Foxy otroligt lugn och sov så gott i sin "valpningslåda" och när lördagsmorgon kom var hon sig själv igen förutom att hon såg lite dyster ut. Jag blev orolig och ringde till veterinären så vi fick komma dit. Hon gjorde ultraljud, röntgen och palperade på buken och då hennes "tissar" är stora så trodde hon att en dödfödd valp kommit ut i ett obevakat ögonblick och att hon ätit upp den, dom är tydligen väldigt snabba på det. Hur som helst mår Foxy bra nu och det är huvudsaken, visst är hon lite deppad men vi aktiverar henne allt vad vi kan så hon får annat att tänka på. Man känner ju själv att man är lite smådeppig då det hade varit en bonus med små valpar men samtidigt är jag så glad att vår goa vovve är frisk och kry.

Igår var jag, Jimmy, Matte & Nina på bio vi såg Sanctum första 3D filmen vi sett på bio. Den var helt okej, lite seg ibland men annars så dög den. Helt otroliga undervattensgrottor, vanliga grottor och stora som katedraler så filmvyerna var fantastiska. Tycker dock att glasögonen var klumpiga och jag fick faktiskt ont på näsan av dom, någon annan som upplevt detta?



När Moa kommer hem blir det stallet för min del sen iväg till Lassa och hälsa på min väninna som ligger där.

Ha en underbar dag :)

Överallt peppras vi av orden: lycka, lycklig, lyckligast. Vad är då lycka? Oftast är det iaf i min mening ett kort ögonblick man översköljs av ett lyckorus som sedan passerar och allt är som vanligt igen. Är det fel med som vanligt? Nä, ingen människa går runt och är lycklig exakt hela livet, hela år, hela månader, hela veckor, hela dagar,  hela timmar eller ens hela minuter, eller? Däremot anser jag att jag är lyckligt lottad för att: Jag har 4 underbara barn som jag älskar över allt annat på denna jord, har en sambo jag älskar, en hund, en katt, en häst, ett hus, går skola, extra jobbar ibland, bor i ett mysigt samhälle, hela familjen trivs, goda vänner, underbar släkt, hälsan (även om jag varit otroligt mycket sjuk denna eländiga vinter), kläder, mat... ja listan går att göra exakt hur lång som helst. Visst finns det negativa saker som påverkar vardagen också men att plocka fram alla positiva nån gång då och då gör det så mycket lättare att ta sig igenom det negativa.

Handlar ju också om livsinställning och någonstans tror jag att jag är född optimist och tror att allt löser sig till det bästa till slut. Klart jag har mina pessimistiska dagar också men det rinner oftast av mig och oftast landar jag på fötterna.

Idag är en sån dag som jag har svårt att känna optimism, koncentration, glädje... varför kan man då fråga sig? Jo, en av mina vänner är sjuk och det rätt ordentligt. Just nu ligger hon på operationsbordet nedsövd och vi vet egentligen inte vad som är fel. Så mina tankar är idag hos henne och hennes familj och faktiskt trots att jag inte är troende så ber jag någonstans inom mig till Gud att allt ska gå bra. Love ya J.

Vi har prov i Etik på fredag och det gäller både etik och resonemangsmodeller. Fick en länk av en lärare till ett klipp på SVTplay du kan själv se det här, där Marian Radetzki (professor i nationalekonomi) berättar om sin modell för att få ned arbetslösheten i Sverige. Hans modell är inte bara iskall, brutal och rå den saknar helt enkelt medkänsla och empati för de som har det sämre ställt och han anser att det är de svagaste och mest utsatta som ska betala för hela Sveriges kalas. Själv anlitar han en polska för 30-40 kr/timme för att få det städat hemma, hur hjälper det Sverige? Se klippet och kom gärna med kommentarer.

Vi har ju lite olika resonemangsmodeller att plugga in och hans "modell" är inte svår att spåra det är konsekvensetik och gruppcentrerad etik. Han anser att hans modell är en språngbräda till att i framtiden få ned arbetslösheten i Sverige. Men att det är redan utsatta personer som det hela går ut över ser han inte till de kortsiktiga konsekvenserna eller han bryr sig helt enkelt inte utan dessa människor går att offra för den "stora" sakens skull. Han ansåg även att i USA är det så bra för där kan ett företag sparka en arbetare utan någon som helst anledning och det var ju jättebra att en outbildad inte har något att stå på inget som skyddar från just att förlora sitt jobb. Att gå ut i strejk jämförde han med terrorism så det borde förbjudas och demokrati gjorde ju så att det var svårt att genomföra hans modell. GUUUUD vad glad jag är för att det inte går att genomföra i vårt avlånga land :)

Trots detta har det ju på senare år gått utför med välfärden i Sverige, vi är inte lika trygga som förr, klyftan mellan arbetarklass och överklass har blivit enormt mycket större. Vissa barn i mina barns skolor/dagis (förlåt alla förskolelärare, jag vet att det heter förskola numera) har inte råd att följa med på utflykter som innebär att barnen måste ha med sig en liten slant. I mångas ögon även mina kanske 20:- inte spelar varken från eller till men i de som har det svårast är det ju 3 liter mjölk, vad skulle du prioritera? Mjölken eller att mitt barn får följa med på aktivitet? Visst skulle man vilja välja aktiviteten men då är familjen utan mjölk istället. Varför öka samhällsklyftorna när vi har möjlighet att minska dom. Mår verkligen överklassen så himla bra av att trycka ned och roffa åt sig ännu mera rikedom medan det finns människor i detta land som faktiskt svälter?

Vi är varken fattiga eller rika, vi har så vi klarar oss och kan unna oss något roligt mellan varven och det tycker vi räcker. Klart det skulle vara roligt om vi hade lite mera pengar så vi kunde åka på långresa hela familjen 2-3 ggr/år men inte på bekostnad av någon annan, då säger jag hellre NEJ TACK.

Jaja, detta ämne berör YES I KNOW så nu ska jag plugga vidare och sluta spy ur mig galla.

Ha en toppendag :)