tessan72

... stundar och jag vill bara GRÅTA. Första julen i mitt liv utan mamma, hon som älskade julen så mycket.

Var och handlade mat nu inför julen på Coop Forum och träffade där en bekant som av all välmening gav mig beröm för mammas runa i Norran. Självklart värmde orden men just då slog det ner som en BOMB, mamma kommer inte vara med oss i år. Gör så fruktansvärt ont.

 

Hade nog helst velat stänga in mig i ett mörkt rum och blunda tills denna helg var över men nu har man ju barn och detta är barnens högtid så det är bara att bita ihop och försöka njuta av släktingars goda sällskap, god mat och minerna på barnen då de öppnar sina paket.

God Jul

... är ju på tapeten nu i och med 3:ans dokumentärserie i ämnet.

Såg ett avsnitt tillsammans med min äldsta dotter ett av de allra första. Minnen som jag för länge sedan trängt undan kom upp till ytan igen och jag började faktiskt må riktigt dåligt av dessa.

Var tillsammans med en kille till och från under en 6-månaders period som var helt insane. Han skulle ha full kontroll på mig och ni som känner mig vet ju hur jag är, en fri själ som gärna vill kunna flyga ganska fritt och inte ha fotbojor som håller mig fast.

Han pratade skit om mina vänner och ville begränsa mitt umgänge till bara honom. Anklagelser om det mest otroliga otrohetsincidenterna haglade som rena rama vardagsmaten. Jag fick hatbrev, kärleksbrev och rena rama hotbreven omblandat från minut till minut. Kan säga att jag kände mig allt annat än trygg.

När morfar låg för döden och slutligen dog kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kom hem efter att ha tagit farväl av moffe och han kommer till mig. Klär av oss för att sova och han börjar skrika att jag hade på mig fel BH: "Du har flirtat och knullat med en läkare!" Jag bara tittade på idioten och snörde ut honom ur lägenheten och nu snackar vi bokstavligen snörde ut honom.

Dagen efter skaffade jag två katter då han var jätteallergisk för att verkligen gardera mig själv att ALDRIG ta tillbaka honom.

Nu började terrorn på riktigt. När jag kom hem ibland satt det brev fastspikat på min ytterdörr där det stod vilken hora jag var och att jag gjort honom så arg att han bråkat med sin då cancersjuka pappa.

Sms:en haglade, han var faran som lurade i natten. Stället vi bodde på var inte stort nog för oss båda. Sen kunde det komma: "Jag saknar dig, vill vara med dig!" allt detta kunde vända inom några få minuter.

En kväll släckte jag och min dåvarande granne ner hela min lägenhet och satte oss och spanade ut genom fönstret. Det tog inte lång tid så kom han gåendes i mörkret och gick runt huset för att stirra upp mot mitt sovrumsfönster.

Var så rädd att jag sov med en hammare under sängen och till sist tog jag mod till mig och ringde upp ett av hans ex för att höra om jag skulle ta alla hot på allvar. Hon berättade att det borde jag göra då han misshandlat henne inför hennes son.

Sagt och gjort jag stegade in på polisstationen och lämnade in alla brev och dom skrev av alla sms som fanns i min mobil. Jag vågade inte göra en anmälan om det skulle förvärra saken men ville att polisen skulle ha all info om han skulle ta ihjäl mig, så rädd var jag.

Någon annan som varit med om något liknande?

... äntligen :) Tror denna dag/kväll/natt kommer bli helt awesome :)

På schemat står först och främst ridning i djupsnön brukar vara gode härligt och fruktansvärt bra träning för hästen om man tar det lugnt förstås :)

Sen blir det hem och fixa sig i ordning inför kvällens bravader så spackelspaden och finspacklet ska fram. Sen blir det "grisbilen" ut till urskogens mystiska boningar, där vi skummisar ska samlas inför vinterns första riktiga blot ;)

Resten av helgen ska jag nog tillbringa i ide helt bortkopplad från resten av världen... har en hel del att begrunda.

Trevlig helg folks :)))

... och Moa skulle sjunga solo i kyrkan idag, vi hade verkligen sett fram emot detta ända sedan det blev bestämt. Tyvärr fick hon och Smilla magsjuka igår så det blev att ligga nerbäddad i sängen istället för henne. Så hennes humör har inte direkt varit på topp idag, vilket jag verkligen kan förstå efter alla timmar hon lagt ned på att öva. 

Småtrollen åker till pappan idag, känner faktiskt att jag behöver en liten break då jag haft feber och dessutom varit uppe i princip hela natten då Smilla kräkts som en toka. Bytt sängkläder flera gånger, tvättat, skurat osv... är helt matt nu. Men Smilla är piggare och har fått i sig mat som hon fått behålla :)

 

... faller och vi med den, långt långt in i sommaren.
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen...

Här i Bureå är det ett ständigt snöfall känns det som. Kung Bore måste verkligen vara i högform just nu.

Slåss fortfarande med mina inre känslodemoner och vet inte om jag kommer gå vinnande ur striden eller om demonerna vinner denna gång också. Men har iaf fått sova rätt bra inatt och det var väl en himla tur för när jag vaknade hade febern tagit plats i min kropp.

Känner mig konstigt nog ändå på rätt bra humör, positiv och dessutom väldigt kreativ, var länge sedan jag var det. Skriver ju som en toka och igår, hör och häpna, spelade jag dessutom lite keyboard kan inte minnas när jag gjorde det sist.

Men när man är en kreativ person så är man oftast på topp då livet är lite kämpigt, inspirationen flödar och det är nästan så att "pennan" glöder.

Ha en härlig dag nu :))) 

... är jobbiga, ovälkomna ibland och livsnödvändiga.

Känner mig så less, året har varit ett riktigt skitår och när man plötsligt finner sig i någon form av lycka händer något som gör att allt det fina, trygga, kärleksfulla i ett ögonblick är krossat.

Känner mig som en ulv i fårakläder, smyger omkring och förstör för mig själv och andra runt omkring. Men allt jag vill är att följa mitt hjärtas röst dit den bär mig. Vad som stoppar är rädslan för att bli skållad levande och sen aldrig våga ta steget igen.

Har alltid varit livrädd för känslor, lagt benen på ryggen och sprungit åt andra hållet, sabbat på ett eller annat sätt för att slippa bli sårad. Levt i förhållanden där jag trott mig vara kär för att upptäcka att det var mycket enklare än så, rädslan ledde mig hit.

Som jag tidigare skrivit så är jag nog ett känslomässigt supermongo... vad ska man göra??? Ska man våga satsa, ska man inte... Tror jag går i ide tills vintern är över och känslorna bedövade.

... bloggar idag igen, måste verkligen vara på G med skrivandet (får se hur länge det nu håller i sig).

Har varit som en riktig segpropp hela dagen och inte gjort mer än nödvändigt, vet inte om jag håller på att bli sjuk eller om det är för att jag är så förbaskat nervös inför Lenas begravning imorgon. Har en stor klump i bröstet.

Barnen kom hem igår äntligen, jobbigt som tusan att vara utan dom en vecka i streck även om jag träffat dom en liten stund här och en liten stund där. Är ju van att vara med dom varje dag året om. Lär nog aldrig vänja mig.

Tur att man kan hålla sig sysselsatt iaf, har ju hästarna att ta hand om (har dock varit mycket lite i stallet sista tiden pga separation och andra saker), ett hem att sköta och en tonårsdotter som bor med mig på heltid, skönt att jag får rå om henne jämt iaf :)

Känner mig lite som en känslomässig mongo, tankar och känslor som snurrar runt i knoppen 24/7 och känslor som jag verkligen måste ta tag i och försöka reda ut. Lär ta tid men då får det väl göra det då.

Tror jag ska döpa om bloggen till Tessans gnällforum eller nåt sånt... känns som om det mesta jag skrivit senaste året varit negativt och trist... Men det har varit ett fruktansvärt tungt år med flera dödsfall både människor och djur som stått en nära och dessutom en separation och annat som jag inte orkar gå in på här.

Men nu är det helg och på schemat står soffmys med barnen och ikväll ska vi se alla avsnitt av julkalendern då jag missat den, ska bli riktigt mysigt :)

Trevlig helg folks :)

I torsdags bar flyttlasset iväg, kändes både vemodigt och väldigt skönt faktiskt. Trist att separera och att det inte höll men samtidigt så skönt att vi fattade detta beslut då vi levde helt skilda liv de sista åren.

Lägenheten är jättemysig, trivs som fisken i vattnet och har faktiskt fått iordning rätt bra (om jag får skryta över mig själv). Barnen verkar också trivas om än Moa kan tycka att det är lite kallt om morgonen i hennes rum, men det är ju saker som går att lösa.

Livet har varit lite upp och ner, har hänt så fruktansvärt mycket både sorgligt och glädjande sista året. Får hoppas att man får lite medvind nu ett tag.

Är inte så duktig på att blogga nu så jag säger väl GOD JUL om inget skrivits innan dess :)))