tessan72

... för att vakna ibland :( Drömde inatt att mamma blivit frisk och hon var så himla glad. Hon stod i min walk-in-closet och testade kläder framför spegeln, hennes leende var så himla stort att det kändes ända in i hjärtat. Hon skrattade och sa hur glad hon var över att kunna ligga ute och sola igen då hon var klar med alla cellgiftsbehandlingar. Sen vaknade jag... AJ :(

... är vad jag försöker göra just nu. Innan jag somnar varje kväll återkallas något positivt som hänt under dagen och sedan försöker jag (inte lätt alltid) att hålla fast vid den känslan. Vissa dagar går det jättelätt och vissa dagar går det verkligen tungt.

I veckan kom mammas gravssten på plats och det blev så himla fint:



Men det gjorde fruktansvärt ont att se mammas namn ristat i en gravsten, gjorde liksom allt detta onda så smärtsamt verkligt. Hon är så oerhört saknad precis varenda dag och det är fortfarande lika svårt att greppa.

Vi försöker göra roliga saker så här kommer en liten bildbomb:


Philip, Smilla & Emelie i Gruvberget, Bygdsiljum. Västerbottens äldsta gruva som startade redan 1630.´

Jimmy badar tårna i Pettersburg (Bygdsiljum).

Smilla, Emelie & Philip badar som tokar i Pettersburg :)

Klappar fina lilla kalven i Rismyrliden.

Grotta insprängd vid Skellefteälven i Finnforsfallet Kraftstation.

Förr i tiden var allt detta fyllt med vatten.

Sägnen säger att detta är en av Finnforsrövarnas grav, vid Finnforsfallet.

Finnforsrövargrottan som bara känns mindre och mindre för varje år som går.

Har haft härliga dagar och imorgon ser jag fram emot lite tjejfest, tjoho :)

Ha en fortsatt trevlig helg folks :)))

Har blivit sjukskriven, har enligt läkaren drabbats av en fördröjd sorgereaktion då allt gick så overkligt snabbt kring mammas död. Inte ens läkarna hann ju med så det är kanske inte så konstigt att vi runt i kring inte hann med. Läkaren var toppen och hon är ju dessutom från Boliden och då har man som en speciell tillhörighet även om man inte känner varandra personligen. Kändes som minst 1 ton sten lättade från mina axlar då hon sjukskrev mig och då jag fick lite svar på varför jag reagerat som jag gjort. Nu kan jag ta en dag i taget och försöka nypa tag i något positivt som hänt under dagen och försöka hålla kvar den positiva känslan så gott det går.

Som jag tidigare skrivit här så var mamma en otroligt levande person och vår relation var tajt, saknaden är oerhört påtaglig och det gör ont, himlandes ont. Men som min ena moster sa för inte så länge sedan så försöker hon göra saker som mamma tyckte om att göra för då känns det som om hon är med och det är sant, hon är verkligen närvarande vid sådana tillfällen.


Fina mamma någon gång på 80-talet :)

I veckan har det varit mycket roligheter så jag bjuder på en positiv bildbomb :)


Smilla med gokakan i högsta hugg :)


Vår mysiga häst Rekylen :)


Smilla håller hårt i lillebror Philip :)


Långpromenad i skogen :)


Godis för fyrbentingar :)


Fiske i Hossjön & här får precis min kära moster Helena napp :)


Min älskade sambo som verkligen varit ett stort stöd i allt detta svåra :)


Peter håller glatt i håven för att håva in fina fisken som Helena precis fått på kroken :)


Efter fisket på väg hem såg vi en fantastiskt stor måne och jagade en bra vinkel att få en fin bild på den, tyvärr såg den ju rätt fjuttig ut på bilden, men men :)


Fiske i Kroksjön och jag må ju bjuda på en ful bild på mig själv, men härligt var det :)


Min kära lillasyster Susanne styr båten mot bästa fiskestället :)


Älskade Moa metar för fullt :)


Detta kallar jag mindfulness :)

Haft några underbara dagar och idag fortsätter vi på samma spår med mysdag i stallet.

Trevlig dag folks :)