tessan72

Överallt peppras vi av orden: lycka, lycklig, lyckligast. Vad är då lycka? Oftast är det iaf i min mening ett kort ögonblick man översköljs av ett lyckorus som sedan passerar och allt är som vanligt igen. Är det fel med som vanligt? Nä, ingen människa går runt och är lycklig exakt hela livet, hela år, hela månader, hela veckor, hela dagar,  hela timmar eller ens hela minuter, eller? Däremot anser jag att jag är lyckligt lottad för att: Jag har 4 underbara barn som jag älskar över allt annat på denna jord, har en sambo jag älskar, en hund, en katt, en häst, ett hus, går skola, extra jobbar ibland, bor i ett mysigt samhälle, hela familjen trivs, goda vänner, underbar släkt, hälsan (även om jag varit otroligt mycket sjuk denna eländiga vinter), kläder, mat... ja listan går att göra exakt hur lång som helst. Visst finns det negativa saker som påverkar vardagen också men att plocka fram alla positiva nån gång då och då gör det så mycket lättare att ta sig igenom det negativa.

Handlar ju också om livsinställning och någonstans tror jag att jag är född optimist och tror att allt löser sig till det bästa till slut. Klart jag har mina pessimistiska dagar också men det rinner oftast av mig och oftast landar jag på fötterna.

Idag är en sån dag som jag har svårt att känna optimism, koncentration, glädje... varför kan man då fråga sig? Jo, en av mina vänner är sjuk och det rätt ordentligt. Just nu ligger hon på operationsbordet nedsövd och vi vet egentligen inte vad som är fel. Så mina tankar är idag hos henne och hennes familj och faktiskt trots att jag inte är troende så ber jag någonstans inom mig till Gud att allt ska gå bra. Love ya J.