tessan72

... tragiskt. Många säger att jag är stark men är jag verkligen det? Känns som om jag bara ska rasa ner i backen och inte orka ställa mig upp igen. Försöker vara positiv och är väl i grund och botten en sann optimist men just nu är det himla tungt. Är rädd för att prata för då kommer tårarna och slås den kranen på lär den inte gå att slå av igen, så känns det. Så vad gör jag istället? Jo, jag brinner av lätt som tusan min stubin är nog knappt en mm lång just nu och det är inte kul för omgivningen... turligt nog så är jag en sån som skriker då jag blir arg något porslinskross ingår inte i min reportoar så det värsta jag gör är nog att smälla igen en dörr lite extra hårt ibland. Men det är jobbigt att bli arg också för då kommer också tårarna och ilskna tårar är ju inge vidare dom heller.

Älskar min underbara familj och mina underbara vänner som finns där och stöttar mig då jag behöver det. Detta är jobbigt för alla oss närmaste och tillsammans blir vi verkligen starka.

Orkar inte skriva om varför saker är som det är eller vad det är som är jobbigt men ni i min närmsta omgivning vet och det känns som om det räcker så.

Inskolade mig på natten i fredags och det gick faktiskt riktigt bra fick stora A i betyg av mina otroligt snälla och rara kollegor. Trivs verkligen jättebra på Bureågården och på alla avdelningar :)

Familjen mår bra och idag har vi varit till lekparken och busat med småtrollen. Förhoppningsvis kommer Albin idag, han lovade det dyrt och heligt saknar min storpajk otroligt mycket. Moa har blivit jätteduktig på att rida och är så tuff är väldigt imponerad. Nu ska vi till stallet, har längtat i 2 dygn då jag jobbat så mycket har Moa och Stefan skött Recke gubben. När vi kommer hem igen ska Jimmy få massera min nacke och bara fylla mig med kärlek :)

Ha en fortsatt trevlig söndag.