Min käre vän :)
Rekylen & jag. Foto: Moa Strömberg
För snart ett år sedan möttes vi för första gången och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för oss båda. For och tittade på honom för att Loella så gärna ville det men hade inte tänkt "bli med häst". Då man har fyra barn varav två är rätt små + att jag pluggar trodde jag mig inte ha tid eller råd att ha häst. Men som jag skrev så blev det LOVE direkt och jag bestämde mig nästan på stående fot om att vi skulle ta honom var bara tvungen att övertala min käre sambo först. Och jag körde tjata nöta ut metoden och lyckades till sist och gissa min glädje :)
Några veckor senare kom transporten in på Hällagården & jag kan lova att fjärilarna fladdrade omkring i magen och tankarna snurrade i spinn: "Vad har jag gjort? Kommer jag klara detta?" Sen kom go gubben ut och alla sådana tankar försvann i ett nafs lyckan var gjord :)
I början var vi ute och gick promenader Rekylen och jag så vi lärde känna varandra rätt bra från marken. Då jag blivit lite feg på äldre dagar skulle Loella provrida honom och genade över en lägda. Dom skulle hoppa över ett dike för att komma ut på vägen men Recke hade inte riktigt förstått att man då måst lyfta på frambenen lite utan han snubblade och Loella flög av. Han började lugnt gå efter vägen och när han upptäckte att han var lös travade han iväg.
2 gånger korsade han E4:an och jag trodde min lycka var över och att det skulle sluta med en död häst. Men så var inte fallet utan han stod snällt vid en hage bredvid en tant som proppade honom full med morötter då vi till sist fann älsklingen :) Rundan han sprang kallas numera för "Rekylen rundan", han var inte ens svettig... Men det var vi...
Moa min äldsta dotter började följa med till stallet och idag rider hon riktigt bra och allt har hon lärt sig på den något oskolade Recke. Är underbart att dela ett stort intresse med ett av sina barn :)
Vi började även få med oss Stefan (Moas pappa) till stallet och nu är han helfrälst och kan mer om tex sadlar än vad jag gör. Han läser på och frågar de kunniga och suger åt sig all information han kan. Har lärt honom köra och nu håller han på att lära sig rida, tuffingen.
Rekylen har kommit till oss för att stanna & jag kan hålla mitt löfte till honom: "Du & jag Recke tills döden skiljer oss åt!"
