Stalkers...
... är ju på tapeten nu i och med 3:ans dokumentärserie i ämnet.
Såg ett avsnitt tillsammans med min äldsta dotter ett av de allra första. Minnen som jag för länge sedan trängt undan kom upp till ytan igen och jag började faktiskt må riktigt dåligt av dessa.
Var tillsammans med en kille till och från under en 6-månaders period som var helt insane. Han skulle ha full kontroll på mig och ni som känner mig vet ju hur jag är, en fri själ som gärna vill kunna flyga ganska fritt och inte ha fotbojor som håller mig fast.
Han pratade skit om mina vänner och ville begränsa mitt umgänge till bara honom. Anklagelser om det mest otroliga otrohetsincidenterna haglade som rena rama vardagsmaten. Jag fick hatbrev, kärleksbrev och rena rama hotbreven omblandat från minut till minut. Kan säga att jag kände mig allt annat än trygg.
När morfar låg för döden och slutligen dog kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kom hem efter att ha tagit farväl av moffe och han kommer till mig. Klär av oss för att sova och han börjar skrika att jag hade på mig fel BH: "Du har flirtat och knullat med en läkare!" Jag bara tittade på idioten och snörde ut honom ur lägenheten och nu snackar vi bokstavligen snörde ut honom.
Dagen efter skaffade jag två katter då han var jätteallergisk för att verkligen gardera mig själv att ALDRIG ta tillbaka honom.
Nu började terrorn på riktigt. När jag kom hem ibland satt det brev fastspikat på min ytterdörr där det stod vilken hora jag var och att jag gjort honom så arg att han bråkat med sin då cancersjuka pappa.
Sms:en haglade, han var faran som lurade i natten. Stället vi bodde på var inte stort nog för oss båda. Sen kunde det komma: "Jag saknar dig, vill vara med dig!" allt detta kunde vända inom några få minuter.
En kväll släckte jag och min dåvarande granne ner hela min lägenhet och satte oss och spanade ut genom fönstret. Det tog inte lång tid så kom han gåendes i mörkret och gick runt huset för att stirra upp mot mitt sovrumsfönster.
Var så rädd att jag sov med en hammare under sängen och till sist tog jag mod till mig och ringde upp ett av hans ex för att höra om jag skulle ta alla hot på allvar. Hon berättade att det borde jag göra då han misshandlat henne inför hennes son.
Sagt och gjort jag stegade in på polisstationen och lämnade in alla brev och dom skrev av alla sms som fanns i min mobil. Jag vågade inte göra en anmälan om det skulle förvärra saken men ville att polisen skulle ha all info om han skulle ta ihjäl mig, så rädd var jag.
Någon annan som varit med om något liknande?
Såg ett avsnitt tillsammans med min äldsta dotter ett av de allra första. Minnen som jag för länge sedan trängt undan kom upp till ytan igen och jag började faktiskt må riktigt dåligt av dessa.
Var tillsammans med en kille till och från under en 6-månaders period som var helt insane. Han skulle ha full kontroll på mig och ni som känner mig vet ju hur jag är, en fri själ som gärna vill kunna flyga ganska fritt och inte ha fotbojor som håller mig fast.
Han pratade skit om mina vänner och ville begränsa mitt umgänge till bara honom. Anklagelser om det mest otroliga otrohetsincidenterna haglade som rena rama vardagsmaten. Jag fick hatbrev, kärleksbrev och rena rama hotbreven omblandat från minut till minut. Kan säga att jag kände mig allt annat än trygg.
När morfar låg för döden och slutligen dog kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kom hem efter att ha tagit farväl av moffe och han kommer till mig. Klär av oss för att sova och han börjar skrika att jag hade på mig fel BH: "Du har flirtat och knullat med en läkare!" Jag bara tittade på idioten och snörde ut honom ur lägenheten och nu snackar vi bokstavligen snörde ut honom.
Dagen efter skaffade jag två katter då han var jätteallergisk för att verkligen gardera mig själv att ALDRIG ta tillbaka honom.
Nu började terrorn på riktigt. När jag kom hem ibland satt det brev fastspikat på min ytterdörr där det stod vilken hora jag var och att jag gjort honom så arg att han bråkat med sin då cancersjuka pappa.
Sms:en haglade, han var faran som lurade i natten. Stället vi bodde på var inte stort nog för oss båda. Sen kunde det komma: "Jag saknar dig, vill vara med dig!" allt detta kunde vända inom några få minuter.
En kväll släckte jag och min dåvarande granne ner hela min lägenhet och satte oss och spanade ut genom fönstret. Det tog inte lång tid så kom han gåendes i mörkret och gick runt huset för att stirra upp mot mitt sovrumsfönster.
Var så rädd att jag sov med en hammare under sängen och till sist tog jag mod till mig och ringde upp ett av hans ex för att höra om jag skulle ta alla hot på allvar. Hon berättade att det borde jag göra då han misshandlat henne inför hennes son.
Sagt och gjort jag stegade in på polisstationen och lämnade in alla brev och dom skrev av alla sms som fanns i min mobil. Jag vågade inte göra en anmälan om det skulle förvärra saken men ville att polisen skulle ha all info om han skulle ta ihjäl mig, så rädd var jag.
Någon annan som varit med om något liknande?
