Började bra, slutade med gråt...
... dagen startade rätt hyfsat överraskade Moa med att följa henne på stan (jag avskyr nämligen att gå på stan) för att hjälpa henne med jakten på examensklänningen. Gudskelov dumpade hon mig och gick med sina kompisar istället så vi var rätt snabba inne i smeten. Hittade examenskläder till Smilla, sommarkläder till Philip & hör och häpna en topp och ett linne till mig :)
Sen blev det en tur till bolaget där jag inhandlade en box rosevin, är ingen vindrickare men det ser så gott ut att dricka en skön sommarkväll. Vet dock inte om jag vågar dricka alkohol ännu är rätt deppad än och en klok man sa en gång: "Man ska bara dricka då man känner sig glad, blir bara så fel annars!" Och det är nog sant... så vi får se hur det blir imorgon, grilla blir det iaf :)
Kände mig lite överkörd av en väldigt nära vän, en person som jag verkligen litar på och tycker om. Tror inte personen i fråga gjorde det medvetet utan det blev bara fel. Är ju inte lätt att stå på sidan om sorgen heller och denna person sörjer ju också på sitt sätt även om de inte hade samma relation.
Har ju tidigare skrivit här om hur nära jag och mamma stod varandra och det gör mer och mer ont då saknaden blir så fruktansvärt kännbar. Vi pratade varje dag, år ut och år in. Träffades flera gånger i veckan och hon var ju tryggheten, det var henne man frågade till råds, fick tröst av och ja ibland en ren utskällning, haha :)
Försöker rycka upp mig, försöker för barnens skull men vissa dagar så går det verkligen inte... jag är på dåligt humör och brusar upp över små saker och får sen så fruktansvärt dåligt samvete... vill ju inte vara arg, vill vara den där glada personen som jag brukar vara, den där optimisten som alltid har hoppet att leva på om inget annat. Har som tappat det, har som tappat bort mig själv lite just nu... känner mig som en stor egoist som bara sörjer och sörjer...
I samma veva som mamma gick bort så hände det fler tragedier i min vänskapskrets, det blev som så mycket. Speciellt en tösabit som förlorat sin lillebror, finns mycket i mina tankar. Minns detta syskonpar sedan de var små och busiga sötnosar. Jag umgicks med deras morbror (som även han tyvärr inte finns bland oss idag) och hans fru. Livet är så svårt ibland och det verkar som om allt bara hopar sig i vissa perioder.
Nu är det sommar och tiderna blir bara ljusare och ljusare, vi som har sorgen tung kring hjärtat får försöka hitta de små glädjeämnena som vardagen har att erbjuda och hoppas på att sorgen lättar och lämnar plats åt fina minnen som får oss att le.
Trevlig helg från en gnällspik utan dess like ;)
Sen blev det en tur till bolaget där jag inhandlade en box rosevin, är ingen vindrickare men det ser så gott ut att dricka en skön sommarkväll. Vet dock inte om jag vågar dricka alkohol ännu är rätt deppad än och en klok man sa en gång: "Man ska bara dricka då man känner sig glad, blir bara så fel annars!" Och det är nog sant... så vi får se hur det blir imorgon, grilla blir det iaf :)
Kände mig lite överkörd av en väldigt nära vän, en person som jag verkligen litar på och tycker om. Tror inte personen i fråga gjorde det medvetet utan det blev bara fel. Är ju inte lätt att stå på sidan om sorgen heller och denna person sörjer ju också på sitt sätt även om de inte hade samma relation.
Har ju tidigare skrivit här om hur nära jag och mamma stod varandra och det gör mer och mer ont då saknaden blir så fruktansvärt kännbar. Vi pratade varje dag, år ut och år in. Träffades flera gånger i veckan och hon var ju tryggheten, det var henne man frågade till råds, fick tröst av och ja ibland en ren utskällning, haha :)
Försöker rycka upp mig, försöker för barnens skull men vissa dagar så går det verkligen inte... jag är på dåligt humör och brusar upp över små saker och får sen så fruktansvärt dåligt samvete... vill ju inte vara arg, vill vara den där glada personen som jag brukar vara, den där optimisten som alltid har hoppet att leva på om inget annat. Har som tappat det, har som tappat bort mig själv lite just nu... känner mig som en stor egoist som bara sörjer och sörjer...
I samma veva som mamma gick bort så hände det fler tragedier i min vänskapskrets, det blev som så mycket. Speciellt en tösabit som förlorat sin lillebror, finns mycket i mina tankar. Minns detta syskonpar sedan de var små och busiga sötnosar. Jag umgicks med deras morbror (som även han tyvärr inte finns bland oss idag) och hans fru. Livet är så svårt ibland och det verkar som om allt bara hopar sig i vissa perioder.
Nu är det sommar och tiderna blir bara ljusare och ljusare, vi som har sorgen tung kring hjärtat får försöka hitta de små glädjeämnena som vardagen har att erbjuda och hoppas på att sorgen lättar och lämnar plats åt fina minnen som får oss att le.
Trevlig helg från en gnällspik utan dess like ;)
