Gårdagen.
Var riktigt jobbigt att fara på bisättningen igår, hade en stor klump i magen och hade nästan tänkt ringa min läkare för att be om lugnande inför allt detta. Men jag bet ihop och vi hade med oss alla fyra barnen. De små hade målat teckningar till mormor och även letat fram en nallebjörn som de ville skicka med i kistan.
Även om det var svårt så var det en vacker stund, barnen la sina teckningar på mormors täcke i kistan, nallebjörnen fick dela hennes kudde och de tog det helt naturligt. Hade ju förvarnat om att mormor var blek och kall och att det bara var hennes skal som låg där i kistan.
Albin & Moa hade det jobbigt men dom förstår ju också mer vad det innebär att mormor är borta och att hon för alltid kommer att vara saknad.
Kändes jobbigt att veta att detta var absolut sista gången vi fick se kära lilla mor, detta var ett stort farväl och det känns tungt... orättvist, bortkastat och fruktansvärt overkligt. Mamma hade ju många år framför sig hon var ju bara 56 år. Cancer är verkligen en hemskt monster :(
Även om det var svårt så var det en vacker stund, barnen la sina teckningar på mormors täcke i kistan, nallebjörnen fick dela hennes kudde och de tog det helt naturligt. Hade ju förvarnat om att mormor var blek och kall och att det bara var hennes skal som låg där i kistan.
Albin & Moa hade det jobbigt men dom förstår ju också mer vad det innebär att mormor är borta och att hon för alltid kommer att vara saknad.
Kändes jobbigt att veta att detta var absolut sista gången vi fick se kära lilla mor, detta var ett stort farväl och det känns tungt... orättvist, bortkastat och fruktansvärt overkligt. Mamma hade ju många år framför sig hon var ju bara 56 år. Cancer är verkligen en hemskt monster :(
