Timmen...
... är slagen endast ugglan är vaken *zzz* Förstår inte varför det ska vara så förbaskat svårt att sova? Tankarna kommer som ett brev på posten och maler omkring i maskineriet tills det känns som om allt bara rostar sönder i en endaste stor skrothög.
Samtidigt finns en spirande känsla av glädje, lycka och ja kanske en gnutta kärlek. Tyvärr gör ju inte heller den känslan det lättare att somna för då pirrar det ju i hela kroppen och några fjärilar fladdrar förbrilt med sina sköra vingar i djupet av mitt bröst.
Det är ju nu på natten som man liksom har tid att fundera, huset är tyst till och med katten snarkar vid fotändan av min säng. Mörkret sveper liksom in en i en slöja av tillfällig vishet, eller var den bestående? Gud vad jag svamlar... har ingen aning om vart jag vill komma med allt detta men låt så vara polletten trillar kanske ned imorgon (natt, ja läs natt för det är ju då jag tänker)...
Sov gott folks och ha en alldeles underbar alla hjärtans dag :)
